Igår arrangerade Hjärnfonden Hjärnans Dag Digital och Josef Milerad, docent vid KI, nämnde välfärdsparadoxen – hur kommer det sig att vi mår allt sämre trots att vi fått det bättre? Några förklaringar som gavs var ökade krav, osäkerhet för framtiden, ohälsosam livsstil och att vi rör oss mindre.
Något som jag tycker är intressant är temat effektivisering och välmående. Vi får mer och mer avlastning och hjälp av automatisering, städhjälp, färdigmat, vi har all kunskap vi behöver på armlängds avstånd i vår mobil. Vi sköter de flesta uppgifter från en skärm och effektiviserar vardagen. Många tråkiga sysslor har försvunnit och och vi har frigjort tid till andra saker. Trots det känner vi oss mer och mer stressade.
I och med effektiviseringen kommer krav på att vi ska vara produktiva och effektiva hela tiden. Vi går från det ena zoommötet in i nästa. Och om vi tar oss tid för en promenad för att aktivera musklerna och flödet i kroppen räcker tar lyssnar vi gärna på något under tiden. Mer information som hjärnan processar.
Vi ger oss sällan dö-tid, tid att reflektera. Tid att landa. Tid att ha lite tråkigt. Tid att vila. Vår hjärna överfylls av intryck som den inte hinner sortera. Vår hjärna behöver tid att få gå på tom-varv. Om vi ska bryta vår tids stressrelaterade ohälsa behöver vi våga gå mot strömmen, ta pauser, vara ”onyttiga”. För den där pausen är det nyttigaste du kan göra. Även om det inte känns så.
Känner du att det kryper i benen om du sätter dig ner utan att göra något? Då har du förmodligen ett stort behov av att göra just det. Eller något annat där hjärnan får vila lite.
Ett enkelt sätt att låta hjärnan få vila är att ta ett sittunderlag och gå ut och sätta sig i skogen en stund. Sätt dig mot ett träd en bit från gångvägen. Utan något att lyssna på. Utan någon telefon att titta på. Bara sätt dig, och se vad du upptäcker.
