Alla dagar är inte glass och ballonger, hur gärna man än önskar det. Ibland mår vi dåligt psykiskt, fysiskt eller emotionellt. Ibland säger kroppen ifrån. Hur lyssnar du på dig själv då? Hur bra är du på att ge dig det du behöver då? Det kan vara att vi avsätter tid för att bara få återhämta oss, att vi ber om hjälp med något vi står inför eller att vi ber om tröst. Den viktigaste delen är kanske hur du pratar med dig själv när du mår dåligt. Kan du ge dig den kärlek och omtanke du behöver, säga de snälla orden. Eller är det den hårda rösten som kommer igenom?
Idag skulle återhämtningskalendern egentligen handla om något helt annat. Men eftersom min migrän tydligt gav sig till känna har jag styrt om dagens aktiviteter, ombokat sådant som inte var akut, bett om hjälp och mest vilat. Mina ögon behövde lugn och skärmtittande var absolut inte hjälpsamt.
Hur ser din strategi ut? Kämpar du på för att klara av det du ”borde” eller försöker du hjälpa dig själv på bästa sätt?